Träningscirkel ger mod att ingripa mot rasism

Ville Kokkola / Suomen Punainen Risti
Ville Kokkola / Suomen Punainen Risti
Ville Kokkola / Suomen Punainen Risti

Efterfrågan efter verkstäder har ökat enormt under de senaste månaderna i och med att så många fler invandrare har anlänt till Finland. Träningscirkeln är ett tryggt sätt att lära sig och prova på olika modeller för hur man kan ingripa i rasistiska situationer i vardagen.

Skrattet skallar vid inledningsövningen i samband med Träningscirkel-verkstaden när ungdomsarbetarproffsen i Kanuuna, ett utvecklingsnätverk för ungdomsarbete i stadslik miljö, får upp farten. Som isbrytare fungerar handledaren Kaisu Pylkkänens uppmaning att i grupp bilda olika föremål och begrepp, t.ex. äppelträd, vänskap och rasism.

Gruppen med samordnare för mångkulturellt och likabehandlande ungdomsarbetare har kommit till Joensuu från olika håll i Finland för att delta i Träningscirkeln. Finlands Röda Kors Träningscirkel för att ingripa mot rasism (fi. Treenikehä) är en engagerande verkstadsarbetsform som bygger på brasilianska Augusto Boal metodologi för forumteater.

Att uppleva andras känslor

Den ena av ledarna i Träningscirkeln, gemenskapspedagogen och FRK-volontären Satu Hasanen ber ungdomsarbetsledarna fundera över en situation där man kunde ingripa mot rasistiskt beteende i vardagen. Uppgiften är att göra ett kort drama kring scenen.

Finlands Röda Kors har ordnat Träningscirkel-utbildning sedan år 2014. Hasanen var med i en av FRK:s allra första Träningscirkel-utbildningar och har nu lett verkstäder i ett par års tid.

Efterfrågan efter verkstäder har ökat enormt under de senaste månaderna i och med att så många fler invandrare har anlänt till Finland. Träningscirkeln är ett tryggt sätt att lära sig och prova på olika modeller för hur man kan ingripa i rasistiska situationer i vardagen.

Avstånd från åskådarrollen

Träningscirkeln är ett forumspel, så det finns alltid en förtryckare, någon som är förtryckt och så vittnen. Deltagarna väljer en av de uppspelade scenerna som man arbetar vidare på. Var och en får själv fundera och prova på alternativa sätt att hantera situationen i dramat och de olika rollerna. Det kan vara väldigt upplysande att byta roll.

I Träningscirkel-workshoppen i Joensuu provar deltagarna på flera olika sätt att reagera på det som händer i dramat. Skeendet väcker en hel del diskussion om vilket sätt att ingripa som är bäst och vilka metoder som biter på ungdomar.

– De två värsta sakerna man kan göra är att man inte gör något alls eller att man för över problemet på någon annan, konstaterar ungdomshandledare Sami Kolehmainen från Villmanstrand.

– Invaggar vi oss alltför lätt i rollen som åskådare, så att vi slipper ingripa i själva situationen, frågar i sin tur Irene Lüders.

Alla i Kanuuna-gruppen är överens om att man alltid ska ingripa mot rasistiskt beteende. Träningscirkeln ger dem dessutom en viktig aha-upplevelse om att det också är viktigt hur man ingriper. Om reaktionen är alltför absolut blir förtryckaren lätt förtryckt.

När ungdomsledarna har provat på olika roller i dramat märker de att en positiv reaktion till den bråkiga flickan lättar upp situationen och efter flera experiment med att agera ut olika sätt att ingripa får man det problematiska beteendet att upphöra.

– Det handlar inte om att förändra attityder i ett ögonblick, säger Teija Lievonen från Borgå.

Det är också viktigt att se förtryckaren och hur hen mår, och inte lämna hen ensam i den situationen.

— Förtryckaren behöver också få vägkost för hur man kan handla annorlunda i en liknande situation, tillägger Kolehmainen.

Övning för verkliga situationer

När Träningscirkeln är avslutad fortsätter deltagarna att fundera på nyttan i övningen. Teija Lievonen beskriver övningen som en fruktbar upplevelse som kan leda hur långt som helst.

– Med hjälp av drama är det lätt att ta upp frågor, för då behöver man inte tala om sig själv, utan man kan se det ur rollfigurens synvinkel, säger Lievonen.

– Det ögonblick då man ska ingripa mot rasistiskt beteende kommer så plötsligt i verkliga livet att reaktionen ska finnas i ryggmärgen, funderar Eija Westerman från Joensuu.

Westerman tror att hon kan ingripa i situationer tack vare sin egen långa erfarenhet, men för dem som är mindre erfarna är Träningscirkeln säkert till stor nytta. Deltagarna tycker också det är bra att man får sätta sig in i en annans situation i Träningscirkeln.

— Det kändes fint att leva sig in i den ungas situation, att känna stöddigheten och det enorma känslosvallet, där man inte hör eller ser något annat än de egna känslorna, säger Westerman.

— En strålande helhet som väcker många känslor och debatt, ropar Irene Lüders och skyndar sig efter de andra till järnvägsstationen.

Text: Johanna Kokkola

Hjälpens historier